lördag 28 april 2018

Recension: Världen Brinner - Slöseri av tid LP

Världen Brinner - Slöseri av tid LP
www.facebook.com/varldenbrinner/
Luftslott Records

Det har verkligen gått snabbt framåt för Västeråsbandet Världen Brinner. De spelade på Asta Kasks stora 40-årskalas i mars och har efter det gjort ett par till gemensamma spelningar med Törebodagiganterna. Jag tyckte att bandets debut-EP 10:15 var bra men det här albumet är fantastiskt bra. Deras rockiga punk innehåller rikligt med positiva portioner, något som kan behövas dels i det här samhället men även musikaliskt då det svept in en våg av band som fokuserar på ångest. De låtar jag vill trycka lite extra på är "Missunsam" som har en riktigt skön gitarrslinga. Sen gillar jag "På gatan" som sticker ut en del och är lugnare, men jag gillar texten, den får mig att tänka på den stora antinazistdemonstrationen i Kärrtorp för några år sedan. Allra bäst är "Känslor jag spar" som har en underbar refräng och Malin har något Thåströmskt i rösten, fast bättre. Jag gillar verkligen hennes sång, perfekt desperat och härligt kaxig. Musiken får mig att tänka just på Ebbas senare period men idag spelar jag hellre Världen Brinner än gammal skåpmat. Det är melodiöst, ösigt och välarrangerat. 11 låtar svensk punk i världsklass. 


tisdag 24 april 2018

Recension: Generation Decline - Nothing left for us CD

Generation Decline - Nothing left for us CD
www.facebook.com/generationdecline
https://generationdecline.bandcamp.com/ 

I maj 2018 drar amerikanska Generation Decline ut på europaturné och några datum är bokade i Sverige. De har en riktigt schyst blandning av crust, thrash och vissa spår av klassisk anarkopunk. Det är inte ofta jag går igång på snygga riff men Generation Decline låter inte som någon kopia av något och i "You're not alone" trycker de till och med in lite baktakt. Jag tycker att blandningen blir otroligt dynamisk och bra, framför allt när baktakten tonar ut och nästa råcrustiga låt "Black snake" tar vid. Av någon anledning så tänker jag lite på fantastiska Detestation när dom är som råast men även lite Driller Killer och kanske Nausea. Kvaliteten på musiken är riktigt hög och jag både tror och hoppas att det kommer vara namnet på allas läppar framöver. Sen får man inte glömma Angels sång, hon har en otroligt brutal stämma, och i sista låten "Boiling point" går hon från att sjunga rätt normalt till att maxa brutalitet som sedan mynnar ut i växelsång, en växelsång som hörs då och då och det gillar vi ju alla. Det här är 25 minuters perfektion uppdelat på 7 låtar. 

söndag 22 april 2018

Recension: Svintask - Svinhugg går igen CD

Svintask - Svinhugg går igen (CD)
www.facebook.com/Svintask-10756612934/
A Message To You Records

Jag har hört Svintask lite här och där och har deras splitsjua med Attitydproblem men minns inte riktigt hur den låter. Men å andra sidan är Svintask ett band som låter långt ifrån statiskt. De tycks spela precis vad som faller in för stunden och jag gillar sånt. Den här skivan innehåller 20 låtar och här finns allt från Oi! och 77-punk till hardcore och baktakt. Även om jag gillar musiken är texterna den stora behållningen. Låten "Vårt Oi!-band är  opolitiskt för vi vågar inte stöta oss med våra nazi-fans" är redan en modern klassiker. Jag tycker att Svintask textmässigt sitter på en del sanningar om ditten och datten och trycker in både attityd och humor utan att det blir pajigt. Om man inte är jävligt seriös av sig tror jag att Svintask passar de flesta, själv föredrar jag deras punkrockiga låtar som "Följd dina drömmar", "Kom inte hit" samt "Mer pilsner". Jag ger skivan ett starkt väl godkänt och även om det inte är ett mästerverk rakt igenom tycker jag att ALLA ska ge den en chans. 

söndag 15 april 2018

Recension: Pissjar - Apathy and cheap thrills 7"

Pissjar - Apathy and cheap thrills 7"
pissjar.bandcamp.com
Religios Vömit Records

Jag hyllade ju Power Face när de släppte sin sjua för några år sen och dessutom gillar jag verkligen Hårda Tider. Nu dyker ännu ett förbannat hardcoreband upp och förgyller tillvaron. Precis som med Power Face finns det spår av 70-tals Deep Purple rock n roll-gitarrer i Pissjars ljudbild. Men där tar likheten med Deep Purple slut. Pissjar smäller på med en blandning av rå Gorilla Biscuits hardcore och lite lagom traditionell käng. Ju mer jag lyssnar på skivans åtta låtar inser jag att den kommer ta en hög placering bland årets bästa skivsläpp för det här en en käftsmäll av rang. Den går liksom på repeat så frugan undrar om jag gått in i en psykos. För när hardcore är riktigt jävla bra är det inte mycket som kan slå det. Här har vi 12 minuter psykos där "Defused" och "No will to change" håller allra högsta hardcoreklass, men alla låtarna är fantastiska. 



onsdag 11 april 2018

Recension: Sju Svåra År - Ingen tog det som ett skämt 7"

Sju Svåra År - Ingen tog det som ett skämt 7"
www.facebook.com/sjusvaraar/
Gaphals Records

Fan vad det här är bra grejer. Jag känner både styrka och livsångest både genom texterna och musiken. Just texterna är sådär skönt poetiska och ger utrymme att tolka själv eftersom det inte är direkt pang på. Dessutom finns det en melankolisk ton som jag älskar. Det musikaliska går inte heller av för hackor med snygga arrangemang och trots att deras punkrock är ganska rak går det inte att bortse från att det även finns ett visst stök. Det här är min första riktiga bekantskap med Sju Svåra År och jag inser att jag verkligen har missat något. Samtidigt ställer jag mig frågan, kan någon låt de gjort tidigare vara bättre än "Maskeradbalen"? Det kanske någon vet, själv har jag den stora ynnesten att behöva gå igenom deras tidigare prylar för första gången. Skivans fyra låtar är alla riktigt starka och har en speltid på nästan 11 minuter. Att det finns vissa likheter med Burning Kitchen är inte så konstigt men jag gillar Sju Svåra År något bättre. Det har under flera års tid ploppat upp många band i den här ångestdrypande punkpopiga genren men ska jag slå ett slag för ETT band blir det utan tvekan Sju Svåra År. Bra jobbat!