tisdag 11 april 2017

Recension: Giftigt Avfall - EP + Krossa SD 7"

Giftigt Avfall - EP 7"
Giftigt Avfall - Krossa SD 7"
Anti Ljudkvalité Wreckords 
facebook.com/giftigtavfall

Det är inte så ofta jag ser fram emot ett band jag aldrig tidigare hört, men så var verkligen fallet med dessa två skivor, egenhändigt släppta av bandet själva. Ett band som under inspelningstillfällena bestod av två medlemmar, men som nu efteråt växt sig till fyra medlemmar. Båda skivorna är pressade i 100 ex, så missa inte det här.

Om vi börjar kronologiskt (båda skivorna hade dock samma releasedatum, 1 april 2017) så kör vi på "EP". Bandet själva gör ingen hemlighet av att dom är väldigt influerade av band som Total Armsvett vilket man hör tydligt. Det skulle kunna gå att rabbla upp ett gäng andra hc/käng band från tidigt 80-tal som Giftigt Avfall påminner om. För mig är det främst det där stökiga som slår mig, precis som man hör i Total Armsvetts produktioner och det är jävligt charmigt. Det är iallafall ett jävla tokmangel rakt igenom. Sid A innehåller 4 låtar och når inte ens två minuter och B-sidan, även där 4 låtar, går på strax över 3 minuter. Produktionen kanske inte är den bästa men  precis som musiken flirtar den väldigt mycket med hur inspelningarna lät i början av 80-talet. Även om man vet lite vad man får finns det en del prylar som sticker ut på ett positivt sätt. Bland annat Johannas sång, den är fan råare än det mesta, helt magiskt. Därför skulle jag vilja att sången var något högre mixad. Sen har vi dom brutala hardcore-gitarrsolona, dom passar in så jävla snyggt.
Vi fortsätter med "Krossa SD" snyggt inlindat i färgomslag och clear gul vinyl. Första låten "Krossa SD" kan jag köra om och om igen bara för att få höra de tre första sekunderna, det ångestskriket Johanna bjuder på i inledningen är helt underbart. Skivan innehåller 7 låtar som går på ungefär 5 minuter. Jag vet inte om låtarna är inspelade under samma session som "EP", jag tror inte det för ljudet känns något bättre här. Manglet är fortfarande detsamma och jag får nästan lite mitten av 90-talet i Uppsala-vibbar och de band som var aktiva där då. Jag kommer verkligen ha fortsatt koll på Giftigt Avfall, framför allt vore det intressant att höra hur de kommer att låta i framtiden när dom repat in en basist, det skulle göra deras ljud mer fylligt. Men det här är iallafall två charmiga och råa debutskivor. I tider då mycket av svensk hardcore och crust är så väldigt bra producerat och musikaliskt väl genomfört är det väldigt befriande, Giftigt Avfall söker sig istället tillbaka till rötterna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar