onsdag 12 april 2017

Recension: Burnt Cross - Wheels of fortune CD

Burnt Cross  - Wheels of misfortune CD
Global Resistance Records
facebook.com/Burnt-Cross-129021750508149

Sedan den senaste samlingen (Mankind's Obituary) släpptes 2011 har Burnt Cross hunnit släppa fyra 7" och det är dessa låtar som är placerade på den här skivan. Utöver dom finns även fyra osläppta låtar med. För dom som inte är bekanta med brittiska Burnt Cross så handlar det rätt och slätt om klassisk UK anarkopunk i stil med Conflict, The Mob, Flux of pink indians osv. Burnt Cross består av tvillingbröderna Paul och Rob samt en trummaskin. Jag stör mig inte på trummorna men det hade varit intressant att höra dom med en riktig trummis. Jag tycker att Burnt Cross har utvecklats en hel del på de senaste 7", deras förbannade ljud har även fått in ett mycket mörkare sound och den utvecklingen gillar jag, det är på något sätt mer känsla i låtarna än bara det där förbannade. Har man ännu inte upptäckt Burnt Cross är det dags att göra det nu. Som bonus blir man helt salig när Maureen Bourne gästsjunger, det är så jävla bra. Det bjuds alltså på 38 minuter högklassig, svinförbannad brittisk anarkopunk. 


tisdag 11 april 2017

Recension: Giftigt Avfall - EP + Krossa SD 7"

Giftigt Avfall - EP 7"
Giftigt Avfall - Krossa SD 7"
Anti Ljudkvalité Wreckords 
facebook.com/giftigtavfall

Det är inte så ofta jag ser fram emot ett band jag aldrig tidigare hört, men så var verkligen fallet med dessa två skivor, egenhändigt släppta av bandet själva. Ett band som under inspelningstillfällena bestod av två medlemmar, men som nu efteråt växt sig till fyra medlemmar. Båda skivorna är pressade i 100 ex, så missa inte det här.

Om vi börjar kronologiskt (båda skivorna hade dock samma releasedatum, 1 april 2017) så kör vi på "EP". Bandet själva gör ingen hemlighet av att dom är väldigt influerade av band som Total Armsvett vilket man hör tydligt. Det skulle kunna gå att rabbla upp ett gäng andra hc/käng band från tidigt 80-tal som Giftigt Avfall påminner om. För mig är det främst det där stökiga som slår mig, precis som man hör i Total Armsvetts produktioner och det är jävligt charmigt. Det är iallafall ett jävla tokmangel rakt igenom. Sid A innehåller 4 låtar och når inte ens två minuter och B-sidan, även där 4 låtar, går på strax över 3 minuter. Produktionen kanske inte är den bästa men  precis som musiken flirtar den väldigt mycket med hur inspelningarna lät i början av 80-talet. Även om man vet lite vad man får finns det en del prylar som sticker ut på ett positivt sätt. Bland annat Johannas sång, den är fan råare än det mesta, helt magiskt. Därför skulle jag vilja att sången var något högre mixad. Sen har vi dom brutala hardcore-gitarrsolona, dom passar in så jävla snyggt.

Vi fortsätter med "Krossa SD" snyggt inlindat i färgomslag och clear gul vinyl. Första låten "Krossa SD" kan jag köra om och om igen bara för att få höra de tre första sekunderna, det ångestskriket Johanna bjuder på i inledningen är helt underbart. Skivan innehåller 7 låtar som går på ungefär 5 minuter. Jag vet inte om låtarna är inspelade under samma session som "EP", jag tror inte det för ljudet känns något bättre här. Manglet är fortfarande detsamma och jag får nästan lite mitten av 90-talet i Uppsala-vibbar och de band som var aktiva där då. Jag kommer verkligen ha fortsatt koll på Giftigt Avfall, framför allt vore det intressant att höra hur de kommer att låta i framtiden när dom repat in en basist, det skulle göra deras ljud mer fylligt. Men det här är iallafall två charmiga och råa debutskivor. I tider då mycket av svensk hardcore och crust är så väldigt bra producerat och musikaliskt väl genomfört är det väldigt befriande, Giftigt Avfall söker sig istället tillbaka till rötterna. 

måndag 10 april 2017

Recension: Lastkaj 14 - Becksvart CD

Lastkaj 14 - Becksvart CD 
Second Klass Kids Records
facebook.com/Lastkaj14

Lastkaj 14 har aldrig intresserat mig tidigare så det här är en ny bekantskap även om jag känt till namnet länge. Jag älskade trallpunk på 90-talet men efter millennieskiftet har den genren inte intresserat mig alls. Lastkajs första skiva "I brist på annat" kom 2010 och när jag lyssnar på den nu känner jag att jag inte har missat något. Nya "Becksvart" är helt klart annorlunda, mycket hårdare och argare med en del mindre emotendenser. Den är fylld av välskrivna texter, snygga körer och melodier, ja nästan fulländade musikaliska prylar men hur jag än försöker når den ändå inte fram till mig. Det känns liksom som att Dia Psalma och ett gäng andra band redan har gjort det här. Växelsången i "Det är dags" tilltalar mig dock. Sen tycker jag att "Blädderfilmer" är den överlägset bästa låten, Ammy har en riktigt desperat sångstil och jag föredrar helt klart hennes stämma framför den manliga. De 12 låtarna klockar in på 35 minuter och mitt intresse för Lastkaj 14 har inte ökat nämnvärt efter att ha spelat den här skivan. Men ett plus för många sköna melodier.

söndag 9 april 2017

Recension: Drip Feed - Music strikes like a fucking dagger

Drip Feed - Music strikes lika a fucking dagger 7"
Elände Records, Unknown but not forgotten Records
facebook.com/DripFeedSWE

Jag fullkomligt älskar käftsmällar när dom delas ut i form av ett stycke punkvinyl. Stockholmsbandet Drip Feed är hyfsat nytt men medlemmarna har tidigare figurerat i band som Lowlifes, Valpmynning, Lost Boys och Project 9. Fyra låtar, tolv minuter jävla streetpunk i stil med The Unseen och The Casualties men långt ifrån lika välpolerade, Drip Feed är mycket skitigare och därmed bättre även om en lite fetare produktion förmodligen inte hade skadat. Jag tänker även på One Way System, men Drip Freed spelar ännu snabbare än britterna så jag namndroppar även Exploited. Låter det så här bra på skiva kan jag ju bara tänka mig vilken adrenalinkick man får av att se dom live. Tempot, aggressiviteten, råheten och skitigheten, jag säger det igen, vilken underbar käftsmäll i punkrockens namn. Sången passar helt perfekt till musiken. Bäst är "Digital Era" och "Hidden Agenda". Den här skivan kommer snurra jävligt ofta.  



söndag 29 januari 2017

Recension: Återfall - Plague (7")

(Recension från Tragedi #2)

Återfall - Plague (7")
aterfall666.bandcamp.com
(ppprecords@hotmail.com)

Det här är Återfalls andra 7". Denna gång släppt av PPP Records. Dom har fortfarande det där Driller Killer-soundet i sin musik. Kanske lite mer metal den här gången dock. På ont och gott. För mig är det mycket på gott, jag gillar verkligen Återfall. Råheten och den brutala kraften tilltalar verkligen mig. Och jag brukar inte gilla sånna här tunga mörka sångröster men det passar, mycket på grund av allt reverb. Allt passar ihop så perfekt. Jag är inte tokintresserad av metalcrust men vissa band lyckas och det tycker jag att Återfall gör. Jag tror att om Assück skulle spela crust hade dom låtit rätt mycket som Återfall. 


lördag 28 januari 2017

Recension: Trubbel - Gör om gör rätt (7")

(Recension från Tragedi #2)

Trubbel - Gör om, gör rätt (7")
http://trubbel.bandcamp.com/
(Alleycat records)

Jag har inte hört särskilt mycket av Trubbel tidigare. Trubbel är ett Göteborgsband och dom har den där klassiska Göteborgspunken ala Troublemakers och Attentat i sig. Hög klass håller dom också även om dom inte når ända fram till t.ex Troublemakers. Trubbel medverkade på Turist i tillvaron #2, och som ni vet får bara bra band vara med på de samlingarna, därför fick Trubbel vara med. Om man lyssnar på deras tidigare skivsläpp är det mycket mer rock n roll-feeling i den här skivan, liiite åt rockabillyhållet nästan på grund av gitarrerna. Jag gillar Göteborgspunken och jag tycker Trubbel ska fortsätta precis som dom gör, deras låt "Inget har hänt sedan sjuttiosju" är en av de bästa punklåtar jag hört på länge. Det är svårt att sitta still. 




fredag 27 januari 2017

Recension: Pastoratet - Sexpack (CD)

(Recension från Tragedi #2)

Pastoratet - Sexpack (CD)
www.pastoratet.se
(Idiot records)

Pastoratet är en ny bekantskap för mig. Och en riktigt postiv. Dom låter en hel del som gamla Cosa Nostra faktiskt. Det är 6 låtar på den här skivan och jag tycker om de allesammans. Jag har börjat tycka om när det inte är alltför många låtar på en skiva, man får liksom mer kontakt med hur bandet låter. Den här genren var som ni vet ganska populär på 90-talet och Pastoratet bildades faktiskt redan 1992 men hette Väs på den tiden. Deras punkrock är välspelad och i ett bra tempo med mycket melodier. På något sätt tycker jag mig också kunna höra lite NOFX i Pastoratet, framförallt i den bästa låten "Enligt säkra källor". Mången är de band som försökt sig på den här musikstilen, vissa har misslyckats men Pastoratet har lyckats.