måndag 20 november 2017

Recension: Earthgrave - The Verge of human abyss CD

Earthgrave - The Verge of human abyss (CD)
WOOAAARGH Records 
www.facebook.com/earthgrave
info@wooaaargh.com

Jag kan väl redan direkt säga att jag inte är ett stort fan av sludge/doom influerad hardcore. Det är som att spela en Amebixskiva på 33-varv istället för på 45-varv, det händer aldrig något. Sen har jag väldigt svårt för sången som låter exakt likadan i varje låt. Eftersom jag inte är insatt i genren vet jag inte riktigt, det kanske ska vara så, det kanske är jättebra, men jag tycker inte det. Visst finns det en hel del trevliga melankoliska melodier men jag gillar inte det slöa tempot. Och när trummorna matar på i vissa partier går ändå resten av musiken långsamt. Earthgrave bildades 2015 och det här är deras första album. Det känns inte som att jag kan göra dom rättvisa, men om du gillar slö doom/sludge så tycker jag absolut att du ska kolla upp bandet. Introt och de resterande 7 låtarna klockar in på drygt 36 minuter. 



tisdag 12 september 2017

Recension: Noll IQ / Mareld (split-tape)

Noll IQ / Mareld (Split-tape)
zeroiq.bandcamp.com
mareld.bandcamp.com

Noll IQ från Dalarna har varit igång och spridit mangel sedan typ 2011. Det är ett jävla mangel det handlar om, powermangel som de själva säger. Jag hör och tycker att det är bra men jag måste vara i rätt stämning för att verkligen uppskatta det. Blanda lite Disrupt med Wolfbrigade eller valfritt band i genren så kommer man hyfsat när Noll IQ. Tycker även om sången, jag föredrar alltid när den inte är för mörk och growlig. Noll IQ trycker in 6 råa hardcore/grind trudelutter på 10 minuter. Vad ska man säga om Mareld då? Eskilstunasönerna som har spelat in hos Kenko/Communichaos bjuder här på 5 låtar som ligger nånstans mellan Cripple Bastards och Disfear beroende på om de spelar grind eller mer crust, för de blandar rätt friskt. Jag tycker att de balanserar upp det bra. Emellanåt är det ganska thrashig hardcoregrind och jag gillar det. Mareld är absolut behållningen på kassetten för då jag måste vara i rätt stämning för Noll IQ sätter Mareld mig direkt i den stämningen. 


söndag 10 september 2017

Recension: Papperspåse - Hat, kärlek och katter (CD)

Papperspåse - Hat, kärlek och katter (CD)
www.facebook.com/papperspaseGBG

Ja, sådär charmar man mig, allt med katter är liksom bra. Johanna från Giftigt Avfall trakterar basen i det här bandet. När första låten drar igång börjar jag fundera på om det är en skiva med Rövsvett jag helt missat. Framför allt låter sången så och även låttitlarna i viss mån. Men där tar likheterna med Rövsvett slut. Papperspåse kör treackordspunk och har absolut en charm med en viss naivism men jag blir tyvärr inte jätteupphetsad av helheten. Det är helt enkelt lite för tråkigt. Den arga sången passar inte riktigt heller till musiken, som om Jerker (Rövsvett) hade varit vokalist i Grisen Skriker, det går liksom inte ihop. Sen kommer sista låten "Jag hatar allt förutom katter" och då blir jag glad igen. Trots min kritik ser jag fram emot kommande prylar med Papperspåse för nånstans känner jag att det finns potential.    


lördag 9 september 2017

Recension: Khmer - Larga Sombra CD

Khmer - Larga Sombra (CD)
WOOAAARGH Records 
www.facebook.com/khmer.band/
info@wooaaargh.com

Spanska Khmer bildades 2012 och har väl inte öst ur sig mängder med skivor under de 5 år de funnits. Men istället kör dom på kvalitet för det är riktigt välspelat. Jag har nämnt någon gång tidigare att jag periodvis är trött på den här crustpunken med black metal-tendenser men Khmer steppar upp och får det att låta lite intressantare än många andra band. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men deras blandning av black metal, crust och en del grindpartier får verkligen fram känslan av post-apokalysm. Sen kanske det är språket, de sjunger på spanska vilket passar riktigt bra, texterna finns dessutom översatta både till engelska och japanska. Jag snurrar inte den här formen av crust väldigt ofta och tänker inte börja namedroppa, men Khmer gör det i mina öron väldigt bra. Dessutom är sången sådär desperat som jag gillar. 8 låtar manglas in på dryga 24 minuter.




Recension: Giftigt Avfall / Fuck Frankie split-7"

Giftigt Avfall / Fuck Frankie 7" 
Anti Ljudkvalité Wreckords
www.facebook.com/giftigtavfall
http://fuckfrankiesthlm.com

Och där kom release nummer fyra i år för Giftigt Avfall, den här gången en splitt med Stockholmsbandet Fuck Frankie. Jag tycker att dessa låtar med Giftigt Avfall tillhör deras bästa, om det är kvaliteten på låtarna eller om det är för att ljudet skiljer sig lite kan jag dock inte bestämma mig om. Men det är samma stuk som tidigare, ett jävla mangel och rätt kaotiskt dessutom har ju Johanna en röst som krossar mycket. Fuck Frankie har jag bara hört någon låt med tidigare och det är alltid intressant med två band som skiljer sig så mycket, och även Fuck Frankies två låtar skiljer sig mycket. Båda låtarna är från deras album "Twobeat Continued" som kom ut tidigare i år. Den första "Everywhere" får mig att tänka på amerikanska band som Circle Jerks och kanske lite Slapshot. Deras andra låt "It's gonna leave a stain" är en helt underbar punkrockrökare och kanske har lite Lunachicks över sig, oavsett är refrängen så bra så det är värt att skaffa skivan bara för den. Två intressanta band på röd vinyl pressad i hundra ex. 




fredag 8 september 2017

Giftigt Avfall - Katla 7"

Giftigt Avfall - Katla 7"
Anti Ljudkvalité Wreckords
www.facebook.com/giftigtavfall

Fan vilket mysigt produktivt band. Det här är bandets tredje sjua bara i år. Och de tar vid där de slutade. 10 låtar råpunk med rätt stökig ljudbild i den gamla göteborgska skolan, typ Tatuerade Snutkukar och alla liknande band. Jag gillar Giftigt Avfall men ibland kan det låta som om de bara kör utan någon tanke på vad dom kör. Samtidigt är det en del av deras charm. Det gamla fanzinet Anarki och Kaos har äntligen fått ett soundtrack så att säga. De superråa låtarna spelas tyvärr ganska snabbt igenom men en av den största behållningen är texten till Men vad hade du på dig då? "Dö!" Så enkelt och smart. Skivan är pressad i hundra gröna ex och det är bara att införskaffa direkt tillsammans med deras tidigare skivor.




Recension: That Driving Beat - Whising and hoping 7"

That Driving Beat - Wishing and hoping 7"
A message to you
http://www.amty.se/

Tyvärr kommer jag inte i kontakt med den här genren så ofta som jag egentligen borde för Northern Soul är ju lysande för en sån som jag som gillar gammal 60-tals pop och soul. Det senaste bandet som var på min tapet var spanska The Pepper Pots som precis som That Driving Beat frontar med tre begåvade sångerskor. på A-sidan hittar vi Wishing and hoping som spelades in av Billy Keene 1968. Enligt mig är den låten perfektion både som orginal och med That Driving Beat som har ett modernare sound, jag kan köra den på repeat bara för att höra blåssektionen, klasslåt av guds nåde. Det 12-man starka bandet kör även en cover på B-sidan i form av That's alright av det irländska beatbandet Blue Aces. That Driving Beat byter ut en del av  orginalets råa sound till ett mer soulfyllt sound. Helt genialt. Det här är min första bekantskap med That Driving Beat men förhoppningsvis inte det sista.