måndag 9 januari 2017

Recension: Bleak Outlook - The Flat EP (Demo)

Bleak Outlook - The Flat EP (Demo CD)
facebook.com/bleakoutlookpunk


Här är ett gäng gubbar från Eskilstuna som besitter en jävla erfarenhet när det kommer till punkrock (Jörgen från WC/Baditudes bl.a). Musiken är väldigt 77-inspirerad och då främst från den brittiska scenen. 3 ackord, no more no less. Det som slår mig, även om jag kan ha fel, är att Bleak Outlook kanske försöker lite för mycket att låta som Menace, Dead Boys eller The Damned istället för att köra ett eget sound. Nu är ju inte det några dåliga band att låta som så jag ska inte gnälla på det. Det här är bandets debut och jag tycker att den är helt klart godkänd även om det inte är några orginella mästerverk. Däremot är 77-punken något jag verkligen gillar och jag tror att den äldre populationen av punkare kommer att älska Bleak Outlook. Med lite mer egna idéer skulle även en halvgammal jävel som jag älska Bleak Outlook. 5 låtar delat på dryga 7 minuter där “Settle for nothing gör starkast intryck på mig. 

söndag 8 januari 2017

Recension: Prins Carl - Bow to no one (LP)

Prins Carl - Bow to no one (LP)
facebook.com/prinscarlpunk (Noise of Sweden)

Fyra år har förflutit sedan Västeråsarna släppte sitt förra album. Prins Carl är så bra att dom borde släppa nytt varje år. Jag skulle faktiskt vilja gå emot pressbrevet (och därmed flera recensioner jag läst) om att Prins Carl gått tillbaka till hur dom lät på debutskivan. Jag tycker snarare att dom hållt sig till sitt eget sound hela tiden men samtidigt utvecklat det soundet med åren. För er som inte vet levererar Prins Carl ösig melodiös streetpunk av högsta klass. Enligt mitt tycke ett av de bästa aktiva banden. Det är lätt att kasta in Prins Carl bland band som Booze and Glory, Lion’s Law med flera, men jag tycker även att dom har en råhet i stil med The Casualties och One Way System. På det sättet är Prins Carl rätt unika, jag kan inte se att dom låter som något annat band. En stor del av det som frambringar bandets råhet är Johans sång. Skivan är förbannat stark, men av de tio låtarna diggar jag mest till de melodiösa låtarna “I only had a few”, “Rats” och “It’s what I want” där dom i den sistnämnda bevisar att fyrtakt är jävligt mäktigt. Skivan är släppt i 250 ex så skynda att köpa.


lördag 7 januari 2017

Recension: Belta 53 - Ingen vinner

Belta 53 - Ingen vinner (CD)
facebook.com/Belta53


Här har vi ett band som jag tycker att det osar väldigt mycket 90-tal över både vad det gäller produktionen och musiken. Det är något fritidsgårdskt över Belta 53. Det behöver inte alls ses som något negativt. Musikaliskt ligger det någonstans mellan rockig punk och en del grungetendenser, precis så som många band lät på 90-talet som inte tog steget ända ut till att spela renodlad punk. Nu ska ni ju även veta att jag vurmar rejält för 90-talet, dock var inte grungepunken min pryl. Men jag tycker ändå att Belta 53 får till det. Dessutom passar Jojos sång bra till helheten. Texterna känns väldigt personliga, jag kan nästan tänka mig att dom är skrivna med Jojos dagbok som grund. Framför allt gillar jag “Annas Ligister”. Den nästan 20 minuter långa skivan innehåller 6 låtar blandad glädje och melankoli.


onsdag 4 januari 2017

Recension: Self Surgery - Demo 2016 7"

Self Surgery - Demo 2016 (7")
Defiant Hearts Records
facebook.com/selfsurgeryhc
Umeå levererar återigen hardcore som är fullständigt lysande. Vid första lyssningen lurades jag av första låten "Savior" som förvisso är bra, det känns fan väldigt mycket MDC över den. Men efter det kommer det jag verkligen går igång på när det doftar Minor Threat och Gorilla Biscuits med en riktigt desperat vokalist, inget får mig mer på tårna än sång som är så desperat och kanske inte riktigt alltid följer takten, ångestvrålet i No Excuse är underbart. Det är skönt med tempoväxlingarna också, passar perfekt på dansgolvet om man lider av kass kondition. Skivans bästa låt är antingen andra spåret "First Draw" som har allt jag nämnt ovan. Men jag gillar även sista låten Backstreet. Det finns någon positiv naivitet över hela skivan också som jag inte riktigt kan förklara men det känns så jävla äkta. De sju låtarna klockar in på drygt 9 minuter men räkna snarare med minst 27 minuter för du kommer vilja spela den igen och igen. Det blir intressant att höra kommande prylar då jag har en känsla av att Self Surgery bara kommer att bli bättre och bättre. (7/10) 







Recension: Socialstyrelsen - D-takt för dig som inte orkar mer CD

Socialstyrelsen -
D-takt för dig som inte orkar mer (CD)

facebook.com/socialstyrelsenpunk
Eftersom jag inte lyssnar frekvent på den här formen av crust tycker jag det är ganska uppiggande när det ramlar in en skiva då och då och Socialstyrelsen gör det riktigt bra. Det handlar alltså om Martyrdöd-liknande crust. Melankoliska melodier tillsammans med ett jävla mörker. Däremot är det inte överdrivet mycket slingor, Socialstyrelsen lyckas balansera musiken jävligt bra för att den ska intressera mig. Det skulle inte förvåna mig om Halvfabrikat Records kommer bli inblandade i deras kommande skivor. Tillsammans med Irritation skulle jag vilja placera Socialstyrelsen strax under Skitsystem. Det är en riktigt fläskig produktion där allt sitter som en smäck. Texterna är inte direkt orginella, det handlar om ond bråd död vilket man förstår genom låttitlar som Ännu en domedag, Död och begraven samt Sista Hoppet. Den sistnämnda är nog fan skivans bästa låt. Jag rekommenderar alla som gillar mörk crust med ett jävla tempo att tjacka den här skivan, du blir inte besviken. 17 låtar mangel på 23 minuter. (6/10)







torsdag 6 oktober 2016

Recension: Die Zlaskhinx - Early years re-recorded

Die Zlaskhinx - Early years re-recorded (CD)
facebook.com/groups/50602963030


Die Zlaskhinx har alltid varit ett gissel att ta sig an. Vilket fack ska man placera dom i egentligen? Om det nu måste finnas fack jämt och ständigt? Fast för att en recension ska gå ihop måste man ju förklara ett och annat. Musikaliskt påminner det lite om tidiga Asta Kask, dock med lite mer hardcoretendenser. Dessvärre håller Die Zlaskhinx inte alls samma klass som Asta. Det som stör mig mest är sången som förvisso är jävligt rå men den tilltalar inte mig alls, jag är ledsen Peter. För att jag ska klara av att lyssna får jag ta några låtar i taget. Jag tycker däremot att låten Asetu Jonoon är helt ok, finska är ett bra punkspråk och jag önskar att det var några fler låtar på finska. Skivan med sina 15 låtar klockar in på dryga halvtimmen. Den sista låten är en cover på Asta Kasks Hjärndöd där sången låter väldigt otight. Fan jag vill verkligen gilla Die Zlaskhinx för jag tycker att ZlaskPeter är en bra grabb som kör vidare år ut och år in, men samtidigt måste jag vara ärlig och säga att jag inte tycker det är särskilt bra. (1/10)


onsdag 5 oktober 2016

Recension: Stupstock - Nu är det slut på veckan 7"

Stupstock - Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys (7")
Riot Punx Prod. 
facebook.com/riotpunxprod

Här har vi alltså ett relativt nytt band med medlemmar från band som Greenscab, Anatomi-71 och Våld Mot Tjänsteman m.fl. Omslaget är kanske det mest kontroversiella sedan Hardcore for the masses II släpptes. Av nån anledning vill jag benämna musiken för slusk-käng, jag vet inte varför, det bara känns så. Det är iallafall riktigt bra old-school hardcore i stil med Anti-Cimex och Shitlickers även om dom inte kommer upp i riktigt samma klass än. Jag var lite rädd när jag slängde på skivan första gången då jag inte var något fan av Robbans sång i Våld Mot Tjänsteman men mycket vatten har runnit under broarna och han har hamnat rätt nu. Skivan som är single sided innehåller två låtar, jag hade gärna haft mer men förhoppningsvis blir det så i framtiden. Även om Stupstock rör sig i den gamla skolan så tycker jag att andra låten Förruttnelseprocess känns väldigt egen. Det är svårt att bedöma en skiva på bara två låtar och betyget hade förmodligen blivit högre om det varit ett par låtar till. (5/10)